Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 –
Hur skön då måste sjelfva källan vara,
Den evigt klara!"
"Ja!" sade Prosten L.,
"Ja! Gud är stor uti naturen,
Liksom i nåden öfverallt;
Men vi, Hans förstlingar bland djuren,
Så ofla gå med hjertat kallt
För all den kärlek Han bevisar,
För all den nåd Han med oss gör;
Då skapelsen Hans godhet prisar,
Knappt menniskan sin lunga rör.
Hör huru foglar glädtigt sjunga
I trädens löfbeklädda lopp!
Se, huru åkerfållen gunga
Af grödans börda ner och opp!
Se, huru ängarna sig kläda
Uli en herrlig blomsterskrud!
Naturen syns till Skaparn träda
Liksom till brudgummen hans brud.
Och der på insjöns blåa bölja
Tycks kyrkan simma lik en svan;
Så Christi skepp ock vågor skölja
På lidens vida ocean.
Och aftonsolens milda strålar
Strö öfver laflans frid sill guld —
Allt — aili för våra ögon målar,
Hur Gud är oss en Fader huld.
Upp derför hjerta, upp vår lunga
All för all oss bevisad nåd
Den gode Guden högt lofsjunga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
