Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 –
Hans verk, Hans underfulla råd
Vi spåre öfverallt på jorden,
I den natur emot oss ler,
l Boken med de gyllne orden,
Som trösl och hopp i lifvet ger.
Men först och sist vårt lof hembära
Vi Honom för den största skänk
Hans kärlek velat oss förära
Med sig lill en föreningslänk —
Sin käre Son — Den solen breder
Långt herrligare strålar ut
Och med sitt nådessken oss leder
Hem lill det goda land lill slut."
Alla voro rörda. Deras hjerterum skakades; ty
Herrans Ande uppfyllde dem. Länge njöto de af
den herrliga utsigten under kärleksfulla samtal om
det ena nödtorftiga, tills skuggorna började allt för
mycket länga sig. Då yttrade Prosten Schönheim:
"Herre blif när oss, ty det lider åt aftonen och
dagen är förliden" så bådo de Emmauntiske
Lärjungarne; så vilje vi ock bedja! — Och nu gjorde han
en hjertlig aftonbön i det stora Herrans tempel,
just som solen sjönk ner i den spegelklara insjön.
Derpå gingo de tillbaka till prostgården falle af
fröjd och frid i sina hjertan.
3.
De främmande reste dagen derpå, och våra
gamla bekanta blefvo nu allena. Gamla bekanta, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
