Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 –
hacle Herren tuktat och agat; ty "hvem Han älskar,
den agar Han." Väl synes agan, så länge den
pågår, icke vara till fröjd, utan till ångest; men sedan
vedergäller Han en fridsam rättfärdighetens frukt
dem som deruti öfvade äro." Och härvid "bröt ett
leende igenom tårar fram." — "Ja! så är det," sade
Schönheim med en suck; "men jag märker, att
såret ännu icke ärrat sig hvarken hos dig eller mig.
Slaget .kom för plötsligt, var för hårdt för den
gamla menniskan, men det var välgörande. Eller
skulle du vilja hafva det ogjordt?" — "Ack! nej och
åter nej, kära Schönheim; men jag kan ej hjelpa,
att såret ännu så lätt rifves opp, ännu blöder, dock
utan smärta." — "Ja! glömma hvarken böra eller
kunna vi den käre gossen," sade Schönheim, "icke
eller missunna honom hans tidiga bortgång ur
denna tårarnes och jemrens dal. "En gång, en gång,
en gång skall något herrligt hända" — en gång få
vi återse honom för att alldrig mera förlora
honom. Se det, kära Emma, det är balsam för
såret (och äfven Schönheim fällde stilla tårar). Men
låtom oss återvända till vår käre L.! En sådan resa
han gör är en verklig missionsresa, en resa i den
inre missionens ärenden; ty onekligen måste en
sådan man utså många goda frön, der han far fram,
både att väcka och stärka det andliga lifvet." —
"Inre missionen, k. Schönheim, hvad menas
egentligen dermed?" — "Genom missionstidningen känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
