Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 –
jag; ty vi hafva verkligen Prosten Scliönheim och
hans Emma åter lifslefvande lramför oss. De hade
nu varit gifta i 10 år och hade 3:ne små söla barn,
en gosse och två flickor. Stilla och lungt hade
tiden flutit fram såsom en bäck igenom
blomster-klädda ängar — jag menar i utvärtes måtto; ty i
deras inre hade det ej alltid varit stilla lugnet. Det
var i synnerhet förlusten af deras äldsta son vid 4
års ålder, som åstadkom hos dem en grundlig
sin-nesförändring. Då kom det storm och jordbäfning
och elcl. Det starka vädret måste sönderbråka
deras hjertans helleberg, jordbäfningen måste vända
upp och ned på hjertejorden och elden förbränna
det gamla vérldsväsendet, innan ljudet af det sakta
vädret — Evangelium — kunde rätt vederqvicka
och fröjda dem. Nu hade de frid med Gud genom
tron på Jesum Christum. —
"Nå hvad säger du om prosten L., kära Emma?
Är det icke en herrlig man, ett utkoradt Herrans
redskap? Är det icke en synnerlig Guds nåd, att
äfven de, som stå så högt i verldslig visdom, blifva
fattade af Ordet och räkna allt för skada emot dért
öfversvinneliga vårs Herres Christi Jesu kunskap?"
— "Jo! det är i sanning en stor Guds nåd, käTà
Schönheim. Han är en "god Jesu Christi stridsman"
— och hans hustru sedan, hon är en älskelig
Maria. Jag hade tillfälle att under enskildta samtal
erfara hennes djupt christliga sinne. Äfven detn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
