Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 –
"Nej. Diréctéurert har ej befallt mig det’ — och
jag alltid haft så ondt för’ att! läsa."
"K. Lina’! Det här går för långt. Kart dii ditt
GalecheS?"’ Och1 na började Pastorn förhöra
henne,-men fann snart, att hon nästan alldeles- glömt
bonden under sina irrfärder med G.; hvarföre han
båd’-henne läsa på första’ hufvudstyckety tills de nästa";
gång träffades.
"God dag, k. Rebecka! Du har gråtit, ser jag.
och är’ bedröfvad’. Är det verldens sorg eller sorg"
efter Guds sinne?"
"Ja jag må väl gråta, gråta blodstårar,, när jag"
betänker, huru jag rusat fram på brottets bana,
såsom en vild häst i striden. Jag har ingen ro i
mina ben; mitt samvete gnages mig för alla rtiina
lifsdagar; Ack-! Ack!’jag är alldeles förlorad."
"Det’ fägnar mig innerligen’, ätt du synes ha> körtid
mit- till en så grundlig besinning:, så djup förkross-^
ning, så allvarlig ånger öfver dina- synder. Måfr
te- ock allt detta vara uppriktigt,, så- att du icke
skrymtar hvarken för mig’ eller Hortom , hvars
blickar’ äro- såsom eldslågor, och tränga ner i’ hjertats’
doldaste rum ;’ ty för honom är’allt blott: och
üppen–bart, äfven våra doldaste: tankar."
"Ja jag har varit- en stor skrymterska,, och f&»
hjeittligen bedja både: Gud< och- menniskor? Orfn fffr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
