Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72
Iåtelsi’ derför. Jag har ock icke varit uppriktig i
min bekännelse och längtar derföre efter att för
herr Pastorn sanningsenligt framställa hela den
mörka taflan af min lefnad." Och nu började hon
under suckar och tårar en lång berättelse om sin
förflutna lefnad, hvarunder hon äfven vidrörde det
ryktet, att hon skulle hafva mördat Juden; men
hon fritog sig från all delaktighet deruti, och lät
icke otydligt påskina,, att G. var den
sannskyldige banemannen. Som hennes bekännelse upptog
en längre tid, så gick Pastorn, efter alt hafva sagt
henne några trösteord i hennes stora bedröfvelse,
och lofvade på hennes enträgna böner att snart
återkomma.
"Hur är det med dig, Rudolph? Lika hård, lika
fräck? Herren förbarme sig öfver dig och förvandle
ditt stenhjerta till ett hjerta af kött! Jag kommer
just ifrån din gamla bekanta, Rebecka; och hon
tycks vara en ganska botfärdig Maria Magdalena."
"Säger Pastorn det? Det var artigt till gagns.
Förr skulle jag hafva trott, att jag kunde blifva fri,
än att Rebecka skulle ångra sig. Jag tror mig
annars något känna till den juvelen. Nej, kära
Pastor, det är bara förställning — och då är det
bättre att visa sig sådan man är. Är det intet så?"
"Det kan du visserligen ha rätt uti. Jag ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
