Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 –
att du vore antingen kall eller varm, men efter du
äst ljum, skall jag dig utspy utur min mun, säger
Skriften. Och i sanning du är kall — kall och
död. Herren gifve, att hos dig någon gång
uppstode ett begär, en längtan att få värma dig vid
Jesu frälsarehjerta! Men ännu ser det mörkt ut —
dock för Gud är ingenting omöjligt. Hvarföre skulle
du då anse det för omöjligt, att Rebecka kunde
ångra och bättra sig?"
"Jo si det vill jag se, innan jag tror det,"
yttrade han under ett djefvulskt grin. "Då skulle jag
snarare tro det om G.; ty han har aldrig skrymtat
han, — ha! ha! ha!"
"Tig, vilddjur! Du förspiller den dyrbara
nådatiden med djefvulskt grin och skämt; men Herren
låter icke gäcka sig, och du skall, om du icke
ångrar och bättrar dig, en gång förnimma, att det
är gräsligt falla i lefvandes Guds händer. Dock
Herren förbarme sig öfver dig och före dig på bättre
tankar!"
"Nå! min k. Peter Larsson, du ser så slagen och
förkrossad ut. Har Herrens Anda redan fått verka
på dig? Si! Herren ville taga dig afsides, på det
Han skulle få makt med din fattiga själ. I det gamla
fängelserummet kunde Hans klappningar på din
hjer-tedörr icke höras. Har du nu börjat lyssna till
den Vännen, som står för dörren och klappar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
