Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 59 —
byggnad, det likväl måste vara ganska äfventyrligt
för lxenne att stå en hel vinterdag med våta fötter
ute i kölden.
Sedan hustrun stökat i ordning hemma i huset,
satte hon karet med kläderna uti på en kälke, som
hon drog till källan. Af allt detta stök och bråk
blef hon ovanligt upphettad, så att bloden steg åt
hufvudet; kvilket onda förvärrades deraf, att hon
under klappningen naturligtvis blef mycket våt om
fötterna. Snart sammanflöto hennes tankar uti en
enda, nemligen huru hon skulle göra mannen någon
förtret för lians ohjelpsamhet. Denna tanke, som i
förstone liknade en obetydlig gnista, blåste djefvulen
upp till en blossande låga; så att hennes af den
stränga sysslosättningen lågande kinder utgjorde en
träffande bild af den eld, som brann i hennes hjerta.
ii
Ändtligen var arbetet slutadt vid källan, och i
vredesmode återvände hon till stugan. Nästan
medvetslöst förtärde hon sin sena middag ocli gaf den lilla
di — och nu fulländade en dikastning åt hjernan
hennes sinnesförvirring. Ännu hade hon dock nog
själsnärvaro qvar att bedja sin svärmor, som satt
inne i stugan ocli väfde, gå i ladugården och fordra
kreaturen. Men knappt hade denna gått ut, förrän
hon skred till den rysliga gerning djefvulen hade
ingifvit henne. Alla tre barnen mördade hon på ett
gräsligt sätt, tände eld på stugan, slog
förstugudörren efter sig i lås och lopp i fullt vansinne till skogs.
Svärmodren fick snart se elden slå ut genom
fen-stren på byggningen ocli skyndade i förskräckelsen,
sä fort hon kunde, utur ladugården för att rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
