Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 60 —
barnen; men dörren var stängd och kunde icke nog
hastigt brytas opp. Allt manfolket i gården var åt
skogen och intet vatten fanns till släckning. En
lycka tor de andra husen var, att denna stuga låg
ett långt stycke ifrån dem och vinden dref elden åt
annat håll. Huset brann ned, och när mannen jemte
gårdboarne sent på aftonen kom tillbaka, såg han
eh rykande askhög, der hans boning förut stått.
Hüstrun och barnen saknades, och efter mycket
sökande i skogen återfanns väl den förra; men hennes
vilda blickar och orediga tal utvisade nogsamt att
hon var alldeles rubbad till sina sinnen. Dock
tycktes en skymt af medvetande återkomma, när hon
fick se sin man. »Sade jag dig icke,» utbrast hon,
»när du gick åt skogen, att du skulle varit glad att
hafva varit hemma i dag. Barnen slog jag först
ihjäl, sedan tände jag på stugan — det var allt för
din elakhets skull,» tillade hon med ett
hjertskäran-de skratt. Fåfängt skulle bemödandet vara att
skildra den arme mannens fasa och förtviflan. Med
stör möda lyckades det honom och hans gårdboar
att bära den vildsinta qvinnan in i en grannstuga,
der hon rasade hela natten och måste af flere
personer med våld qvarhållas i sängen.
Morgonen derpå fördes den arma qvinnan till
hospitalet och sattes in uti en särskild cell. Der
utbröt hsnnes galenskåp i fullt raseri, hvilket räcktè
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
