Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 63 —
/ ’
fenstren — skynda dig hem, Sven, så får du värma
dig — hopp lustigt! det var en ståtlig brasa ha!
ha! lia!» — Och under hemska skrattsalvor dignar
hon ner af ansträngningar, för att efter några
stunders rast åter börja sin vilda lek.
3.
Under dessa ansträngningar fick naturen tillfälle
att uttömma sina krafter; och nu började
besinningen så småningom återkomma, men med detsamma
vidtog ett oupphörligt själslidande. En morgon
vaknade hon med nära fullkomlig sans efter en i stilla
sömn tillbragt natt. Med fasa ocli förskräckelse for
hon upp ur sin bädd, när hon fick höra
skratt-salvorne och vilddjursropen från närgränsande celler.
»Hu! livad jag sofvit länge! Det var en
förskräcklig dröm; men den räcker ju ännu? Eller — hvar
är jag? Hvar äro mina barn — mina barn — mina
barn? Hvar är Johan och Sara och lilla Ingrid,
den lilla, lilla? O! nej — jag drömmer. — Ack,
Herre, Herre, låt mig vakna! Låt mig vakna upp
från denna gräsliga dröm! För mig ut från detta
fasans näste! Hu jag ryser, jag fryser. — Hvem
är det som skrattar? Hvem är det som skriker?
Jag hör det ju tydligen — jag är vaken — jag ser
galler för fenstret — jag är i fängelse. — O! livad
har jag. gjort? Barmliertige Gud! hvad har jag
gjort?» Och nu började den på länge försinade
tårekällan att rinna. Kinderna sköljdes af;tårar: för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
