Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
tviflans rop ljödo från cellen. När vaktqvinnan
hörde detta, skyndade hon till predikanten för att bedja
honom komma in till den arma qvinnan, hvilken nu
återfått sin sans.
»Huru är det med dig, kära Brita?»
»Huru det är med mig, käre pastor? med mig?
Ack! jag är så fasligt orolig, jag har drömt så
förskräckligt. — Ack, jag, för Guds skull, var det icke,
är det icke en dröm?»
»Hvad menar du för en dröm?
»Jo, jag drömde att — att jag dödat mina bara
och satt eld på stugan, var det icke en gräslig
dröm ?»
»Var–men tänk, arma qvinna, om denna
dröm var en verklig händelse!»
»Nej! nej!» ropade hon i förtviflan, — »nej, herr
pastor, det är omöjligt. Jag skulle hafva mördat
mina egna barn, hvilka jag så ömt älskar! O! nej,
nej, de lefva nog de kära små, Johan och Sara och
lilla Ingrid. Ar det icke så?
»Jo, de lefva — lefva nu ett bättre och herrligare
lif, än härnere i jemm^rdalen. De likna nu eller
äro sjelfve Guds englar i himlen.»
»O! så äro de då döda, döda för mig härnere,
döda genom min hand.» — Och nu utbrast hon i
så sönderslitande jemmerrop, att de kunnat röra
stenar.
»Sansa dig, kära Brita, och lätta ditt af ångest
beklämda bröst genom en sanningsenlig bekännelse
af din gräsliga gerning! Jag vet nog, att du begick
den uti en plötsligt åkommen sinnesförvirring; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
