Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Borta på vägen syntes en skugga nalkas. Var det
månne Lilith, jättars moder, hon, den uråldriga, om
vilken varje barn i Judaea hört skräckfyllda sägner:
hon som gled omkring i nattens dunkel och fyllde män-
niskornas sinnen med bävan?
Skepnaden kom närmare. Nu varsnades, att det
var en kamel, å vilken red en kvinna. Hon stannade
vid porten, gled ned till marken och sade:
»Sägen mig, barn, är Herodes, iduméen, här?»
Mariamne pekade bort emot elden. Där stod höv-
dingen, och de fladdrande lågorna belyste hans mörk-
skäggiga ansikte.
Kvinnan gick fram emot honom och slog åt sidan
det dok, som höljde hennes huvud. Herodes kände
strax igen henne: hon var den kvinna, som hans broder
Phasael’höll kär. Och Phasael hade tagits till fånga
av partherna.
»Är du här, Akme,» ropade Herodes hastigt. »Hur
är det med min broder Phasael?»
Kvinnan sade:
»Detta är vad som hänt din broder Phasael: han satt
i tornet, bunden i bojor, och han visste att Antigonos
ämnade låta dräpa honom. Men det tycktes honom
vara bättre och mera värdigt en man att själv taga
sitt liv än att låta sig av en fiende plågas och dödas.
Och väl voro hans händer bundna, men han tvekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
