Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39
»Jag är villig att göra vad som kan vara mitt land
till gagn. Och jag väntar på att din vishet skall avgöra
frågan, o imperator.»
»Där är dock ett hinder för detta», sade Antonius.
»När Cæsar slöt ett fördrag med Hyrkanos, lovade han
honom å det romerska folkets vägnar att hans ätt
skulle få behålla Judæas krona.»
»Det är sant, o imperator. Men denne pilt Aristo-
bulos har en syster vid namn Mariamne, som är något
äldre än han, och hennes moder såväl som hennes mo-
ders fader hava lovat henne åt mig; jag ärnar därför
äkta henne så snart hon bliver manbar. Och om sedan
en gång herraväldet över Judaea gives åt de barn som
jag får av henne, då skall likväl Hyrkanos’ ätt besitta
Judæa.»
Åter log Antonius.
»Vid Hercules, slug är du, och på allt har du tänkt,
o Herodes. Men slughet kräves av den som vill härska,
och jag skall gärna i senaten föreslå dig till att efter-
träda Antigonos.»
När nu Herodes gick ut ifrån Antonii hus, begav
han sig strax upp på den palatinska kullen, där Octa-
vianus hade sin bostad, och begärde att få tala med
den unge Cæsar och fördes in till honom.
Och Octavianus, som vid denna tid var föga mer
än tjugu år gammal, hade ett skägglöst ansikte och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
