Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Utan de säga blott till varandra: ’Se, Rosenkind älskar
ännu så högt det land, där hon fann sin lycka och
sörjde sin sorg, att hon stundom svävar hit ned för att
spörja: ’Suckar mitt folk under olyckan, eller gläder
det sig i goda dagar?’»
När drottning Kleopatra slutat sin berättelse, sade
hon: »Nu kan du väl skönja, Mariamne, att där måste
finnas många i mitt land, som se mig med ovilja, då icke
ens Rosenkind vart förlåten, att hon var en främling.»
Men därpå begynte drottningen tala om något an-
nat. Ty hon sade:
»Det har blivit mig sagt, o Mariamne, att du
av din moder och din moders fader är lovad till äkta
åt Herodes, tetrarken. Och det plägar ju så vara i
alla länder, att en ungmö lovas bort av sina fränder,
och ingen spörjer efter vad hon själv vill och önskar.
Och mången har därigenom blivit bragt till den bitt-
raste sorg. Men dig, Mariamne, unnar jag allt gott,
och jag skulle sörja, om du bleve given till en man,
som vore hård emot dig, såsom män ofta äro. Därför
säger jag dig nu: om det ät- emot din vilja och ditt
behag, att du blivit lovad till Herodes, så frukta icke
att säga det till mig. Ty vet, att jag är din vän och
att jag vill vara dig en hjälp, så att ingen må tvinga
dig emot din vilja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
