Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Och då rövarna hörde detta — de, till vilkas hålor
soldaterna ännu ej hunnit — var det icke få av dem,
som trädde fram och ropade, att de ville giva sig.
Men bland rövarna var det en gammal man vid
namn Kareah, som bodde i en håla tillsammans med
sin hustru och sina sju söner. Och hans söner talade
sinsemellan och med sin moder, och därpå trädde de
fram inför sin fader och sade:
»Fader, varför skola vi låta döda oss till intet gagn?
Det tyckes oss bättre att taga den fred som bjudes oss.»
Kareah såg på dem och sade:
»Är detta allas eder mening?»
De svarade: »Det är så.»
Och Kareah sporde sin hustru: »Är detta också din
mening?»
Hon svarade: »Det är så.»
Då sade han: »Så gån då, om I viljen.»
Och han gick ut och ställde sig vid hålans mynning.
Så kom nu den äldste sonen och gick honom förbi
och steg ned på den smala stig, som ledde därifrån.
Och han sade: »Farväl, fader.»
Kareah sade: »Farväl, min son.»
Och i detsamma böjde han sig fram och stötte till
sonens skuldra. Och den unge mannen miste sitt fäste
och föll ned i avgrunden.
Men där var ett sorl av vatten nere i klyftan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
