Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
larmande och skriande drogo vi genom gatorna. Men
då var det som Antonius sände ut ryttare, vilka spräng-
de med vassa pikar in i skarorna. Ack, ack, det var
många, som satte livet till den dagen, och själv fick
jag ett sår i min högra arm, så att jag icke på länge
kunde föra rakkniven.»
»Nå», sade Crispinus, »för detta var också Antonius
i ogunst hos Cæsar ett helt år. Ty Cæsar fann, att han
varit för sträng.»
»Ja, Cæsar, han var mån om de fattiga och ringa,
han», sade Hirtudo. »Men därför blev han också ihjäl-
stucken av de höga herrarna. Nu finns det ingen, som
bryr sig om oss småfolk.»
»Det skall du dock icke säga, Hirtudo», sade Crispi-
nus. »Antonius har mer än en gång givit en handfull
sestertier åt en fattig stackare. Häri är han lik sin
fader — Antonius Creticus, som de kallade honom. Jag
minns väl något som min fader berättade mig om ho-
nom, han hade själv hört det av en frigiven där ifrån
huset: en gång kom där till Creticus en av hans vän-
ner, som var i stort penningbetryck; då han nu icke
hade några penningar att ge honom och icke heller
vågade tala med sin hustru om saken — ty Julia plä-
gade förebrå honom hans givmildhet, eftersom de inga-
lunda voro rika — så fann han på detta: han befallde
en slav att komma in med en silverskål full med vat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
