Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
spejade hän över vattnet, hän emot den strand hon
lämnat. Skulle han komma, den man hon väntade?
Skulle han såsom så många gånger förr lyda hennes
vilja, hennes vink? Eller var han nu helt imperatorn,
romaren, för vilken det vore otänkbart att fly ur stri-
den, fly från sin egen här?
Där kom en liten jolie styrande ut ur bukten.
Hennes hjärta kände, att där var han, den mannen
som älskade henne över allting på jorden. Och med en
darrning av triumf, mitt i stundens oro och sorg, gav
hon sin skeppsbefälhavare befallning att styra den lilla
båten till mötes.
Dock, när Antonius nått fram till Kleopatras skepp
och äntrat upp å dess däck, gick han icke bort till
drottningen. Han gick i stället fram till fören och
satte sig där, med huvudet stött i händerna. Och
så dyster var hans blick, att ingen vågade tala till
honom.
När natten föll på, svepte han in sig i sin toga och
lade sig ned, där han var. När morgonen rann upp,
satt han där åter med huvudet luta,t mot händerna
och med osäglig dysterhet i sin blick.
Ty han förstod nu, vad allt han mist i detta slag.
Han hade mistat mera än om han blivit besegrad och
fången. Han hade mistat sin ära, eftersom Rom och
hela världen skulle säga, att han flytt ur striden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
