Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Octavianus visste att där fanns ännu levande en man,
som i många år varit judarnas konung och genom sin
börd ägde rätt att vara det, kunde det så mycket sna-
rare falla imperatorn in att taga kronan ifrån honom
själv. Så beslöt han då att döda Hyrkanos. Men han
fruktade för vad folket skulle säga därom; därför ville
han hava något skäl till att föregiva, nämligen att denne
stämplade emot honom. Dock visste alla, att Hyrka-
nos var en fridsam man, som aldrig varit angelägen
om att härska, utan hellre låtit andra styra; därtill
kom att han nu var åttio år gammal. Därför fann
Herodes på att säga, att Alexandra, hans dotter, som
var av ett oroligt och härsklystet sinnelag, hade sökt
uppegga sin fader och velat övertala honom till att
fly till Malchus, araben, och begära hans bistånd emot
Herodes.
När nu en dag Herodes var på gästabud tillsammans
med Hyrkanos, frågade han denne, så att många hörde
det, om han haft något brev ifrån Malchus. Och Hyrka-
nos jakade härtill. Herodes frågade: »Och vad sade
då Malchus i sitt brev?» Hyrkanus svarades: »Han
sände blott sina hälsningar.» Då sporde Herodes: »Har
han icke också sänt dig någon gåva?» Hyrkanos svarade:
»Han sände mig fyra hästar.»
Då ropade Herodes med vredgad stämma och så
högt att alla som voro i salen, hörde det: »Här hören I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
