Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 307 —
Men Mariamne var en stolt kvinna och var icke av
dem, som hyckla och föregiva något, som de icke känna.
Hon svarade: »Jag gläder mig ingalunda däröver.
Det skulle mera hava glatt mig, om du nåtts av ofärd.»
Då ropade han i raseri:
»Huru vågar du säga sådant? Och vad är det som
så har förändrat ditt sinne emot mig?»
Mariamne sade: »Du har dräpt min broder, du har
dödat min moders fader, och du spörjer mig, varför
jag ej mera håller dig kär!»
Och därmed gick hon ut ur gemaket.
Och Herodes stod kvar allena och var full av vrede
och häpnad.
Och först beslöt han, att han skulle straffa henne
för sådana ord och strypa henne med sina egna händer
och fröjdas över hennes kval. Men sedan tog åter hans
kärlek överhand, och han grät och klagade över att
hon var förvandlad och ej mera älskade honom. Och
stundom åter sade han till sig själv: »Detta är blott
nycker, sådana som kvinnor ej sällan hava, och denna
hennes harm skall förflykta och försvinna så snabbt
som en sky från en sommarhimmel.»
Och dagarna gingo. Men Mariamne var honom säl-
lan blid. Och hans hjärta slets emellan kärlek och hat.
Men Salome, konungens syster, som vid denna tid
var gift med en man vid namn Costabarus, bodde nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
