Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Då berättade de honom det.
Schakalen sade: ’Där sen I själva, att de som tvista,
äro mycket okloka, ty därav komma stora olyckor.’
När Schakalen dagen därefter åter gick ut för att
jaga, förmanade han ännu en gång sina söner att hålla
fred med varandra.
Men det dröjde icke länge, förrän ungarna åter kom-
mo i tvist. Och de rusade emot varandra och betos
och revos, och efter en stund låg en av dem död.
Då förfärades de båda andra över vad de gjort och
skyndade in i hålan.
När nu Schakalen kom hem och såg sin son ligga
utanför hålan, ihjälriven, bröt han ut i höga klagorop
och sade: ’Ack mina barn, mina barn, vilken sorg haven
I icke gjort mig! Skall jag då till sist se alla mina barn
döda och min ätt utslocknad!’
Och då sönerna sågo sin fader gråta, gräto också
de av sorg och av blygsel.
Då sade Schakalen: ’Nu gråten I över vad I gjort!
Men kommen I håg, vad jag nu säger eder: vreden är
liksom en eld: när den är i sin begynnelse, kan den
släckas, men när den blossar högt upp, förmår ingen
stävja den, utan den kommer de största olyckor åstad.
Därför, om I nu viljen giva mig någon tröst för vad I
gjort, så loven mig att så snart någon av eder känner
harm inom sig emot sin broder, skall han minnas vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
