Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Men när aftonen kom, gick Mariamne ned till floden
och satte sig där under ett pilträd.
Och hennes hjärta var sorgset inom henne, ty hon
tänkte på sin vän Kleopatra, som var död. Och hon
tänkte på den dagen, då hon satt under ett oliveträd
vid havet och hörde sagan om Rosenkind. Och hon
mindes, huru hennes hjärta då varit ungt och fullt av
drömmar och av längtan emot det liv, som väntade
henne. Icke många år hade gått sedan den dagen,
men redan hade där fallit ett töcken av sorg över
hennes liv.
Och åter tänkte hon på vad split och ofärd som
följt hennes ätt. Och hon bävade för vad som ännu
kunde bida henne själv och hennes små söner.
Och mörkret föll på, och pilträden susade, och flo-
den sjöng sin brusande dova sång.
Och även Mariamnes tankar blevo till sång inom
henne — en tungsint, bävande sång:
Mörk i kvällen brusar Jordanens flod;
över dess stränder böja sig pileträd;
löven darra för vinden —
doft i dunklet brusar Jordanens flod.
Floden sjunger sin svårmodstyngda sång,
sjunger hur — likt susande böljors skum —;
släkten komma och svinna.
Tung av svårmod brusar Jordanens sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
