Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 326 —
skydd för hettan, och då även slavarna hade en
stunds ro.
På sin elfenbenssäng, å en matta vävd av kamelhår,
låg konung Herodes. Emellan de täckelser av brokigt
silkestyg, som hängde framför fönstren, silade sig några
solstrålar in; och han följde genom halvslutna ögonlock
deras lek å det vita marmorgolvet.
Då tändes inom honom en het och häftig trånad
efter Mariamne, hans maka. Och han begynte ropa
högt hennes namn.
Och hon hörde hans röst och kom till dörren och
upplyfte förhänget och trädde in. Och hon sporde
honom, vad han önskade.
Då räckte han ut sina armar och bad henne med
kärliga ord att komma till honom.
Men hon svarade honom med köld i stämman och
förakt i blicken, att hon ville icke.
Då sprang han upp och ropade i vrede: »Vet du då
icke, att jag har makt att tvinga dig, att slå dig, att
dräpa dig?»
Hon svarade lugnt: »Den makten äger du.»
Och hon såg på honom med en höghet i blicken,
som kom hans sinne att blygas och hans arm att sjunka.
Och hon gick åter ut ur gemaket.
Men Herodes’ vrede upplågade på nytt, och han
begynte ropa högt i ursinne. Liksom en tjur vilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
