Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Då ropade Herodes: »Du eländiga, du vågar icke
säga av vad skäl du gjorde det! Men därigenom att
du erkänt en sådan skamlöshet, har du också röjt, att
du varit i stånd till allt det andra, som du ankla-
gats för.»
Och han överhopade henne med många hårda ord
och vände sig därpå till domarna och sade till dem:
»Avkunnen nu en rätt dom.»
Då vågade icke domarna, av fruktan för konungen,
annat än döma henne saker till det, som hon ankla-
gats för. Och såsom straff härför dömde de henne till
döden.
Men så snart domen var avkunnad, bådo många av
domarna, att konungen måtte uppskjuta med att låta
straffet övergå henne och i stället hålla henne fängslad.
Och det var också konungens mening att så göra. Men
när Salome märkte detta, fruktade hon, att konungen
då snart skulle ångra sig och åter vända sitt hjärta till
henne; därför skyndade hon nu fram till sin broder
och sade avsides till honom: »Tänker du då icke därpå,
att folket snart skulle göra uppror för att befria henne,
eftersom de ännu i sina hjärtan hänga fast vid makka-
béernas ätt.»
Och Herodes visste väl detta.
Dock tänkte han inom sig: »Om hon endast beder
mig om försköning, så vill jag låta henne leva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
