Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Hon kom ihåg en sägen, som den gamla Keziah en
gång förtalt henne: att när en moder dör ifrån sitt späda
barn och när den ängeln som hämtar hennes själ, säger
till henne: »Nu skall du föras till ro hos Gud —» då är
det henne tillåtet att bedja: »Låt mig hellre få dröja i
jorderymden, att jag må vaka över mitt barn.» Och
det tillstädjes henne då att ännu en tid dväljas i denna
sorgernas sfär — ty intef kärlekens offer blir av den
Barmhärtige förskjutet.
Och Mariamne bad — medan en våg av oändlig
ömhet steg inom henne — hon bad till Gud att hon,
i stället för att vinna ro i Hans himmels ljus, måtte
alltjämt få giva sin kärleks vakande omsorg åt de späda,
som hon burit vid sitt hjärta.
När morgonsolen rann upp och fångknektarna kom-
mo för att hämta Mariamne, förundrade de sig över
den ro och höghet, som vilade Över hennes väsen. ’
Och när hon ute på fängelsegården knäböjde för
att emottaga dödshugget, var hennes skick ännu stilla
och oförskräckt.
Men uppe i ett fönster i borgen stod Herodes —
halvt dold bakom ett förhänge. Och han såg, huru
hugget föll.
Då gav han till ett hest skri. Och sanslös föll han
i sina tjänares armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
