Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
och ropade: »Jag har budit eder till mig, för att I skul-
len skämta och le — varför höras då inga löjen i konun-
gens sal?»
Och så måste gästerna tvinga sig till att gyckla och
le och ropa lustiga ord till varandra.
Men Herodes fann också på något annat för att
döva sin saknad och liksom med list söva sin sorg.
Han tillsade sina tjänare, att de skulle taga sig för
att tala om Mariamne, såsom om hon ännu levde, sä-
gande: »Mariamne, drottningen, har befallt, att det och
det nu skall göras.» Och likaså att de skulle kalla på
henne och spörja henne till: »Mariamne, drottning, huru
vill du, att vi skola göra med detta och med detta?»
Och Herodes låg på sin vilobädd och lyddes till
detta deras tal och lät sig vaggas i vakna drömmar om
att den kvinna han älskat ännu levde och att han kun-
de, när helst han ville, ropa henne till sig och glädjas
åt hennes fägring.
Vid denna tid bröt det ut en farsot i Jerusalem, så
att många dogo och staden var full av jämmer och
veklagan. Och bland dem som dogo, voro många av
dem som suttit med i domstolen och dömt Mariamne.
Då sade folket sinsemellan: »Se, huru Gud hämnas Ma-
riamnes oskyldiga blod!» Och somliga sade: »Månne
icke också Herodes skall drabbas av pesten och dö?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
