Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
I mer än sjuttio år hade han levat; i nära fyrtio år
hade han styrt judarnas land. Men nu hade helsoten
slagit honom, och hans kropp förtärdes av bölder.
Stundom vrålade han högt av smärta, stundom åter
kved han och stönade sakta.
I en vrå av gemaket sutto Salome och Alexas, hen-
nes make, ängsligt vaktande konungens ansikte. Och
de talade viskande med varandra.
Nu ljöd konungens röst, skarp och vred liksom i hans
krafts dagar:
»Vad visken I där med varandra? Du, Alexas, du
må icke tro, att jag glömt, vad som mumlats om dig:
att du berett mig en giftdryck, liksom Pherovas en
gång gjorde–––-I skolen icke tro, att jag ej ännu
har makt att straffa dem, som stämpla emot mig–––»
Stammande, förfärad, begynte Alexas bedyra, att
ingen kunde älska sin konung mer än han.
Men konungen avbröt honom med ett tjut av
smärta, som kom vakterna vid dörren att häftigt
spritta till.
Åter talade konungen:
»Jag vet väl, att man i Jerusalem och hela judalandet
skall fröjdas åt min död. Men jag vill, att där skall
gråtas vid min grav. Därför var det som jag lät fängsla
många judiska män från hela landet och lät instänga
dem här i hippodromen. Svärjen mig nu, I båda, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
