379 (Mariamne av makkabéernas ätt)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379
»Lovad vare Herren», svarade Zephanjah. »Ty han
var en ond man och ett gissel för vårt folk.»
Men Aizel stod tyst. Och han undrade själv därpå,
att han icke kände någon glädje. Mången gång hade
han önskat få uppleva den dag, då Mariamnes bödel
skulle kallas inför den domare, som icke aktar på jor-
disk höghet och makt utan dömer en rätt dom. Men
när han nu hörde därom, kände han ingen fröjd. Där
var blott som en underlig tomhet i hans sinne, såsom
om hade han nu intet mer på jorden att hoppas på eller
längta efter.

När natten kom och Aizel, insvept i sin kappa, låg
i härbärget, hade han en dröm.
Han såg Mariamne. Och hennes anlete var ljust och
blitt, och hon sade:
»Troget har du tjänat mig i allt, vad du förmått.
Nu vill jag säga dig detta: att du snart skall tagas
ifrån denna jord. Och jag vet, att detta är dig ett
glädjebud, ty ditt hjärta trår till en ljusare värld. Men
om ett beder jag dig ännu: att du nu måtte draga åter
till det land, där jag levat och lidit. Och under syko-
moren skall du finna den, som du skall ledsaga på fär-
den. Han är en som skall bringa tröst åt många, och
ingen glädje är lik den att få tjäna honom.»

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 16:26:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/mariamne/0385.html

		Mariamne av makkabéernas ätt / 379 (1916) Author: Anna Maria Roos Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|