Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Story of the Sea.)
Utgivet av I. W. W:s huvudkvarter.
Marintransportarbetarnas handbok.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Någon kom på den idén att bygga’
fartyg av, järn. Folk skrattade åt det och
mente att det stred emot naturlagarna,
men idén gick igenom och därmed var
skeppsbyggeriet inte längre
timmermannens arbete enbart.
Just då yar det som skeppsbyggeriet
gjorde ett riktigt hopp framåt, och Tyne,
Wear- och Clynefloderna — stora
järn-och kolcentra — blevo
skeppsbyggerier-nas starkaste fästen. Undan för undan
försvann de med möda och omsorg gjorda
riggarna från ångfartygen tills att de i
dag endast kvarstår som reliker — likt
de knapphålssaknande knapparna på din
rockärm — två ensamma mastliknande
kvarlevor, vilka göra tjänst som
lanterns-stolpar och kranar för wincharna i deras
användning för lastens räkning. <
Suezkänalen öppnade den genaste
vägen till Östern och de stora fartygen gick
genom den hetaste vattenvägen i världen,
korsande den underbara väg, vilken vi
bäst känna genom religionshistorien
såsom den vilken den judiske agitatorn
Moses med • sina israeliter vandrade.
Stora hamnplatser med smutsiga gator
och egendomlig, lukt samt trasiga
arbetare mötte Marintransportens ofantliga
utveckling.
Atlanten blev en ganska allmän
segelled, Kanarieöarna och Fernando
Norhon-da blevo till poststationer på den långa
vattenvägen till La Platafloden där den
fruktade »Pampero’n» tjuter och kommer
den,härdade sjömannen att blekna samt
önska sig ut i öppen sjö.
Stora vidunder, såg man där med röda
klappande hjärtan vaktade av svettiga män
från Skottland Road och risnärda Lascers
från Kalkutta; fula, rostiga, väderbitna
med tio nationaliteter ombord, med rutten
föda och hög försäkring; med stora
saltkransar runtt skorstenarna- från hög sjö
och en hög iastlinje (Plimsoll mark),
vilken skriade till himlen. -
Skepp, skepp, skepp överallt;’ i
ändarna på Tyne- och Clydefloderna, över på
Hog island (grisön), och Nagasaki det
aldrig slutande oväsendet fråri tusentals
ni-tare. Fula spantskelett 1 vilka massor av
mänskliga myror svärmade, växte ut till
fula fasta former.
Luxiösa ångare méd palatsliknande
sa-Wnger och hytter för yrkesmässiga
dagdrivare och betitlade bums; lastångare för
hem—Kalkutta—Västkusten—hem-traden;
bogserbåtra för hamnarna;
fördärvbring-ande torpedbåtar och slagskepp. Här och
där i hamnarna en norsk fullriggare eller
en Puget Sound-timmérskonare; en
påminnande kvarleva om dagen före ånga,
Olja, Dieselmotorer och Internationella
, kanaler!
Kapitalismen erövrade Centralamerika
och. inom några timmar når det till Nya
Zeeland eller San Francisco destinerade
fartyget Stilla Oceanen och lika fort den
motsatta vägen. Panama har praktiskt
taget överlämnat till den härskande klassen
miljoner sjömil, miljoner ton av kol och
olja samt miljarder i löner. Kolumbus
kunde gå deö vägen till Indien nu, då han
sluppit att lura sig själv och-resten av
Världen med att kalla Amerikas invånare
för: Indianer.’
Moder Ocean! Moder Ocean!-Hemmet
såväl som gråven för samhällets parias
och samhällets förkastade, beströdd med
vrakspillror av ditt besegrande raseri som
en underordnad människa i vanmaktens
narrspel försöker bemästra. Vi samlar,
oss nu uppå din bärm för att erövra de
föremål som nu fjätträr och förslavar oss;
att bemäktiga oss de flytande
maskinerna, de beundransvärda värk som
ingenjörer och vars varbetare har åstadkommit
och som gjort våra herrar rika långt
utöver deras sniknaste drömmar! Män från
Oceanens färjor, från valfångsf artyg,
från bark, .från bogserare, från
kanalbåtar, män från dockorna,^ kajerna
och-kra-narna, vakna upp och fordrar ditt eget!
Vakna varenda man av er! Från backen
till popen, från masttoppen till durken
oavsett edra hundrade nationaliteter och
varierande trosbekännelser.
Havens herravälde till havens arbetare!
Fartygen till Marinarbetarna och kajerna
till hamnarbetarna!
Marintranspörtarbe-tarna av Världens Industriarbetare hälsar
den; gryende dagningen.
Med vårt inneboende begär efter makt,
med solidaritetens heliga eld inom våra
bronserade och härj ade bröst organiserar
vi oss nu för att bestämma vårt eget öde,
för att återupprätta vår förlorade
manlighet och för att ära Moder Oceanens
stora gröna barm samt kröna den med
arbetets solidaritet.
»Tills uti skuggornas land tyranner och
slavar försvunnit. .> ••
Vi går i första ledet vid morgonrodnadens
rand.»
II.
Skeppsindustriens utveckling.
Från kommunismen till slaveri.
Som vi påvisade i början av denna
framställning hade skeppsindustrien sin
begynnelse i den dunkla forntiden.
Framåtskridandet och förbättringen gick sakta.
Under långa perioder var <Je nästan
osynliga, någonting liknande en segelskutas
framfart nere i tropikernas doldrums med
en. lätt och nästan omärkbar bris i sina
’ segel.
De tidigaste besättningarna bestod av
fria barbarer, antagligen ute för fiske, och
jakt. Kanoterna vår stammens egendom,
för medan de använde månader och: ibland
år för att sätta fa^on på och urholka
kanoterna, underhölls de av ändra
medlemmar av stammen. Maorifolket på .sin
långa och äventyrliga resa över Stilla
Oceanen till. »De långa vita skyarnas land»
va- stamkommunister. Årorna sköttes av
fria män. De platser där legenden
förtäljer att deras stora kanoter landade,
nämligen på den norra ön, är heliga i
Maoris mytologi.
Norrmänenn som överfor‘haven i norra
Europa, hade inga.slavar att sköta seglen
eller årorna i deras galärer. Det återstod
för medelhavets slavriken att fjättra sina
■slavar vid töftena i deras krigsskepp.
Slaverie uppstod och barbarernas
stamkommuner förstördes.
Privatäganderätten var nu’ i sitt
tidigaste skede. Tyres -köpmän ägde sina skepp,
men deras olivfärghudade sjömän hade
dock en stor del frihet. I slavimperierna,
liksom i de nuvarande imperierna, ägdes
krigsskeppen av staten medan
handelsfartygen då liksom nu ägdes av privata
individer.
Träfartyg.
Under de långa århundraden som
för-flutt gjordes ’många förändringar i
fartygens sturktur men praktiskt taget inga
i fråga om fartygens framförande. Det
fartyg som förliste vid Maltas kust med
St. Paul ombord, de som gick på grund vid
»Norrmans eländesgrund», K.olombus
»Pinto», »Great Harry», kinesernas junk
på" sextonhundratalét, Magéllans fartyg,
»Van Diemen» och »Tasman», Van Tromps.
flaggskepp med sin kvast i masttoppen,
Det gamla och det nya i brottning.
. i: ’ (Forts. fr. sid.. 1) ;
ister slutar upp med eran agitation så
skall ni få se på fan.» Man kunde knap- ■■
past drömma om att det fanns dylika
individer inom arbetarrörelsen anno 1924.
Det är betecknande att när en arbetare
framlägger en modernare
organisationsform och taktik för förebyggande av
sådana här missförhållande.! till andra oeh
dessa senare inte .kunna gå med i en
saklig debatt, så blir man hotad med att man
skall »få på käften». „ ’
Den som var så frikostig med sina
löften om stryk mönstrade som smörj are ..om-’
bord på .s/s; Borghild. Om detta hade
hänt för en femtio år tillbaka, ungefär
vid den tiden då August Palm förkunnade
socialismens evangelium och då en och
annan bondlänsman hotade Palm med
stryk och allt möjligt, då hade det inte
sett’så primitivt ut, sorti det nu gör, då
vi .ju lever i e.tt så kallat upplysningens
tidevarv. Detta, om något, bevisar - till
fullo hur ruttna de gamla skråunioncrna
är.
Till trots av alla förföljelser så går
I. W. W. oemotståndligt framåt. Se blott
hur våra kamrater i den soliga och
djävulska staten Kalifornien orädda fyller
denna stats bägge fängelser, där de dömts
att avtjäna från 1 till 28 års straffarbete
endast därför att de kämpat för
arbetarklassens sak. Tror då ni, herrar
skrå-funktionärer och edra inbitna primitiva
lakejer, att det skall lyckas er att
motarbeta I. W. W. med knytnävspolitik?
Nej, och åter nej! Vi lever, och om det
så gäller så dör vi för våra idéer. Vi
kommer alltid att påvisa att
arbetarklassens räddning ligger, icke i Europas
förenta stater utan I, en världsomfattande
industriell organisation av hela världens
arbetare.
Eder för I. W. W. över hela världen.
U.J.
Från Götasta’n.
■Kamrater, jäg får härmed rapportera
dét tillmötesgående Vi hade här från de
gamla unionernas ombudsman. •
Eldare-unionens ombudsman var något så när
hygglig, medan däremot Sjömansunionens
ombudsman uppträdde rent oförskämt
mot våra medlemmar. Hari
rekommenderade dem först att gå in i Svenska
SjÖ-mansunionen, annars skulle han stoppa
båten.
Han trodde naturligtvis att han skulle
skrämma dem till att göra det. När han
såg ätt det inte lyckades, så sade . han
att han inte kunde tvinga dem. Det där
kunde han ha lämnat osagt för det visste
vi förut.
När hän sedan bad att få se på
medlemsböckerna och våra medlemmar
vill-for hans begäran passade hän på att
nappa till sig ett par, ur vilka han sedan tog
numren och namnen. Vad han skulle med
dessa vete tusan. Sedan kantade han fram
en hotelse att han skulle sätta mig fast
för skriftförfalskning, och gud vet vad
det var för rappakalja.
Han presenterade sig som ombudsman
herr H. Halldin.
Jag har fått in en mycket bra medlem,
som säkert kommer att bli en bra delegat
för organisationen.
Med de bästa hälsningar, är jag, eder
för I. W. W.
. Del. T. 4. 745.
En broschyr ligger på hyllan
och latar sig, sätt den i arbete!
arabernas slav-Dhow, Londons
straffångefartyg, de besegrade fartygen vid Sankt
Vincent och de segrande fartygen vid
Tra-falgar, var alla helt beroende av segel och
vind för deras’ framdrivande oofi de var
alla byggda av trä.. , , ...
(Forts.)
” Kalle Pundhuve”
— eldare på s/s Coffin ~ racklat: ,
— Jag har aldrig varit på nå’n skorv
där ja’ inte kunde hålla stimmen. Jag har
alltid fåttberöm av brassama för att jag,
hållt stimmen på toppen, fan desamma hur
dana kol de va’.
Den som inte^kan hålla stim på
vilken-båt som hälst han skulle inte gå på spa’t.
Åtminstone inte ner på durken.
“Wo^/ingar**.
Ingen kompromissare.
Tre män sutto en gång och samtalade.
Den ene var socialdemokrat, den andre
kommunist och den tredje I. W. |W:st..
Efter en stund sade socialdemokraten till.
kommunisten:
— Om du inte var kommunist, Väd skulle
du då vilja vara?
— Jag Skulle säkert vara
socialdemokrat, svarade den tillfrågade efter ett
ögonblicks betänkande, varefter han
tilläde:
i— Vad skulle du själv vara, om da
inte var socialdemokrat?
— Då vore jag för visso kommunist,
återgäldade socialdemokraten den
andres-artighet.
— Nå, vad skulle du då vara, om du
inte var I. W. W :st, frågade därpå de
två partimedlemmarna den tredje mannen
i sällskapet.
■ Utan ett ögonblicks eftertanke kom
svaret:
— Vore jag inte en Wobblie, skulle jag
skämmas för mig själv.
Han visste var den var. .
En Göteborgare, som gjorde sin första
tripp, fick order av sk’eppar’n att putsa upp
hans kikare. Som denna. var en riktig,
dyrgripe uppmanades han att varå
försiktig, så att han inte förlorade den.
En timme senare gick han fram till
gubben:
:— Säj, kapten, yttrade han, om ni visste
var någonting var, kunde ni då säga, att
ni förlorat det?
— Nej, naturligtvis inte, svarade-
gubben. Då är inte er kikare förlorad, sade
Göteborgspojken. Den ligger på havets
botten. ’
Vi känner en hel massa arbetare som
»äro på frammarsch», men de -veta inte
det minsta vart deras marsch vill leda
hän.’ De äro att likna vid skotten, vilken
efter en trevlig kväll sade till sin vän:
— Vet du var Andy Graham bor
någonstans nu?
— Nu ska -du inte gyckla, sade hans
vän, du är ju. Andy Graham själv.
— Jag frågar dig inte om du känner
Andy Graham, var svaret. Jag frågar
om du vet var han bor.
Sprid
“Marinarbetaren“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
