Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dt e n vM a sj.(iwe n.
(The White slave.)
Av Joe Hill. övers, av R. Nyström.
(Mel.: »Möt mig i drömmens rike».)
Än minnes jag. väl hennes drag:
skär lyste hyn under hatten.
Trasig hon gick, en svältlön- hon fick
så hon soo i en park under natten. ,
En gammal häxa smög sig då
ur mörkret fram och talte så:
Refräng:
Natten är kall. min kära
följ mig! Ack var ej rädd!
Jag bjuder guld och ära
och vila på sidenbädd,
Pärlsmyckad du får åka och sköta din
lyx-. ■■ r bils ratt,
applådernas brus i rampens ljus
och lycka båd’ dag och natt...
Fem år förgått — tiden har brått!
flickan är icke densamma, .
Glädjen är slut, sjukdom släckt ut
kindernas rodnande flamma.
Närhelst hon stannar, trött att gå,
hon hör en röst som viskar så: V
Refräng:
■ *
Så varje dag svältlönens slag
drabbar de trälande unga. ’
Men den som bär, ansvaret är
utsugarn .av dem i klunga
Arbetets kvinnor utan hem
en avgrundsstämma frestar dem:
Refräng:
Vad vi vill.
i (What we want.) .
Av Joe Hill. övers, av R. Nyström.
{Melodi: Rainbow. Populär twostep.)
Arbetets folk i alla land, förenen er
uti en ring kring jordens rund,
en union, ett världsförbund,
att slå förtrycket ned i grund.
Du är blind, om du éj klart förstår och ser,
att både makt och rätt är vår,
. att fienden då ej förmår
vårt anlopp trotsa mer.
Refräng: *
Träd in i leden, ni löneslavar,
troget hand i hand.
Knyt ett brodersband
mellan alla landl , "
Men vägep. in i frihetslandet heter organisation
i en enda väldig Union.
Kom med kamrat kom med, envar i’arbetsblus,
från stormigt hav och kvav fabrik,
från ruskig gränd och grann butik.
Vår maning följ, vårt hopp ej svik!
Och du kvinna, som. strävar i de rikas hus
för ringa lön och ingenting
gå med uti vår syskonring
vid frihetssångens brus!
Refräng:
Arbetare från hytta, smedja, gjuteri
från dammig gruva, soligt tak,
vid heta fyrar och motorspak,
kom, gör med oss gemensam sak!
Män från sjö, från skog och från all Industri
och kvinnor uti grottes kvarn,
avgrundens folk, arbetets barn
till striden kalla i]i. .
Refräng:
Supreme court.) Jag trodde,inte .att jag
skulle >ara-värd några mera pengar. Du
vet att människoliven är ganska billiga i
år, men antagligen tänker organisationen
annorlunda och vad majoriteten
bestämmer rättar jag mig efter.
•Well, jag vet inte någonting nytt och
höjjpas att du har tur i att fånga det
alltid flyktande wienerbrödet, jag förbliver
din: för I. W. W. — Joe Hill.’ ■
M vil. . y; • •
; Utah Sirats-Fängelse. Sept. 9. 1915.-.
Sam Murray. Frisco. California.
»Vän och kamrat: ~
-iiditt välkomna’ brev mottaget. Gläder
mig att höra att det ser ljusare ut
därutanför. Jag ser att du fått anställning
m0 att göra bete för de tyska »hajarnä».
Wejl, ett krig visar oss. säkérligen
kapi-talistsystemet i sitt rätta ljus. Miljontals
människor får; arbeten/med att bygga
fartyg, medan återigen! lika många får
sysselsättning med att sänka dem.
Vetenskaplig ledning av industrien, eh, ar det
ihte?
Såsom jag ser på saken så gör det
alldeles detsamma vilken sida som vinner,
men jag hoppas, att en sida vill vinna,
därför att en fred med bägge, sidorna
ungefär likstående skulle endast medföra
ett nytt krig inom ett år eller två. Alla
dessa halvsnurriga präster och gamla sy- J
föreningsnuckors gruvande om en j
fred’Vid denna tidpunkt skulle spärras
in såsom utgörande en fara för samhäl-1
let.: Det finns ingen bättre
tränings-skola i världen för rebellerna än kriget I .
och jag hoppas att ålla träskallar i
landet går ditöver. 1 I
., Well, Sam, jag vet nigenting om mitt I
fall,; mina advokater tillsade mig att
överlämna allting åt dem, och det är ju I
fan så kul för mig att ha andra att I
grubbla över mig. Jag tror att det goda
arbete som du gjort på kusten börjar att I
kännas även i den här ändan.
Med bästa önskningar, är jag, din för
alltid — Joe HiU. ’ , j
’ VIII. •
(När det följande skrevs väntade Joe j
ajt..b|ly.skjuten inom 24 timmar,,och al-1
lesammans av oss hade gett upp hoppet, i
Emellertid fick han ett uppskjutande, av I
i något över en månad, varigenom han I
tvingades att gå igenom samma psykiska
lidande åter en gång, som en människa 1
måste känna när han endast har en dag
kvar i livet.)
Utah Stats-Fängelse. Sept. 30. 1915.
Sam Murray. 3345. 17:nth. Street. I
San Francisco. California. j
»Vän och kamrat: — ■
Wéll Sam, jag fick ditt brev, men du I
skulle inte känna dig så rörd över sa-1
ken. Dessa här döende affärerna är in-1
te så dåliga som dom snackar om. Jagl
har alltid sagt »en ny rättegång eller J
också dö i försöket», och jag skall visa j
att jag menade det. Jag vart förflyttad I
till en annan cell i går kväll med en
beväpnad vaktare framför den. Jag fick
även en luxiös kvällsmat för gud vet
• hur länge, och. det är det säkraste
tecknet. •’ •
Wéll, Sam, du och " jag har haft lite
lycka tillsammans en gång i tiden som
värkligen få rebeller kan skryta av, och j
jag tror att jag har haft min del av det |
■■ trevliga i alla fall. Glöm mig nu, och
säg farväl till hela gänget.
Din för I. -W. W. — Joe Hill.
P. S., Sände ,ett. brev. till Caroline.
Detta var det sista : brevet som jag
fick direkt från Joe HiU.
... Men. .vi fortsatte striden:
Telegraferade till de Svenska organisationerna, till
svenska ministern i Washington, vilken
saifde étt brev till president Wilson,
vil-kefl åter telegraferade till staten Utahs
guvernör, men till ingen nytta, och
natten föré avrättningen erhöll vi, tillsam-
mans med • de andra organisationerna i
landet hans nu beryktade
farväl-telegram: »Farväl, glöm. mig, sörj icke,
organisera». Vilket vi ögonblickligen
besvarade, men vilket han aldrig, så vitt vi
vet, emottog.
Sam Murray.
S o lidar it et är bättre än 10
ombudsmän, aldrig så högt
avlönade.
17. J.
En oförrätt mot en är en oförrätt
mot alla.
Vad er din
undskylding?
Det er s0rgeligt a t h0re alle de
tomme og endnu mere dumme
undskyldninger som enkelte
menn kan gi én Delegat, naar
han kommer ombord paa et
far-t0i og begyndér at forklare
prin-cipet for vor organisation:
»Ver-dens Industriarbeideré». Jeg
alene har h0rt hundrevis av
Undskyldninger, og hvormange
tUsin-der av andre maa der da ikke
ha blit fabrikert paa andre
plad-ser av verden? Allikevel er det
et faktum at jeg endnu ikke har
m0dt en eneste mand som ikke
er enig med mig, naar jeg har
sagt at vi maa samles i en stor
union for at opnaa vore krav.
Den irfest kjendte
undskyld-ning er denne: »Jeg mister min
job, vis noen faa vite at jeg
til-h0rer I. W. W.» Fors0ker man
at analysere denne setning, blir
den seeende ut paa denne maate:
E0rst: hvis jeg eier en job saa
kan. jeg umulig bli medlem av en
arbeiders Union, men maa da
en-ten skTive mig ind i »Chamber of
Commerce» eller
»Skisrederförbundet» eller noen lignende. Men
sandheten er den at jeg eier ingen
job, selv om jag. maatte betalc
for at faa den; jobben tilh0rcr
Reder en. Dette er d,en eneste
undtagelse som finnes paa
mar-kedet. Alle andre varer og ting
som jeg har betalt med penge er
mine, men noe saadant som min
job finnes altsaa ikke. For det
andet: Hvis du nu tok ut et
medlemskort i vor Union (ja, jeg
mener dig nu; ikke vent paä at
andre skal gj0re dit arbeide) hvor
lang tid ville det da ta f0rend
re-derne ville anerkjende os? Naar
vi gav tegn til at vi var sterke
nok! Ikke bare det, men ogsaa
Respektere os.
Tro aldrig at Rederen holler
sine skibe gaaende bare fordi han
vil se efter dig, eller fordi han
synes synd paa dig. Skibsrederen,
saavelsom alle di andre
Parasi-terne, benytter dig saalenge som
han kan h0ste overskud og stor
netto fortjeneste av dit arbeide,
og han hverken kan eller vil
und-väre dig. Adskildte som
arbeider-né staar idag, uorganiserte eller
organiserte i en masse
forskjel-lige »Internationaler», og med
det store overflood av
arbeidsl0-se, saa er det jo en let sak for
^ham at velge sig en ydmyg slave,
"og en som vil la hans lommebog
vsere ifred. Den eneste
Samvit-tighet og det eneste hjerte som
’ Rederen eier, er hans lommebog.
Som et exempel vil jeg nevne
Dommerens tale ifjor til vore 27
kamerater som allerede var
d0m-te til San Quentin og Folsom fra
I til 14, aar: »Hvis de vil oph0re
deres activitet i l. W. W. og la
organisationsarbéidet paa
dok-kerne og ombord i skibene ogsaa
oph0re, saa er dere alle fri». Og
Statsadvocatens tilbud til 15 man
i Sacramento for ganske kort tid
siden: »Hvis de vil 0ieblikkeIig
lukke deres d0re paa
forsamlings-löcalet her i Sacramento, saa skal
ingen tiltale bli reist mot dere».
Sölskin og frihet lyste disse men
i 0inene, men de ver menn, og
avslog alle saadene tilbud.
Den neste undskyldning er
denne: »Ja, hvis jeg ikke var gift
og ,hadde familie.» Tenk, er
ikke det altfor galt. Skulle ikke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
