Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen-regentinnans markeradt ovänliga hållning
blef vistelsen i Frankrike för hvar dag mer och
mer obehaglig, isynnerhet som ingen af de många
lysande giftermålsplanerna för ögonblicket tycktes
kunna realiseras. Hon uppsköt afresan så länge
som möjligt, hela sommaren gick, augusti stod
för dörren. Brantome talar vidt och bredt om
hennes ångest, ju mera tiden för afresan närmar
sig. »Hon hade icke den ringaste lust att resa
— ofta har jag sett henne värre än döden frukta
denna resa.» Elisabeth nekar ogint sin släkting
tillåtelse till att styra färden genom hennes
område eller — hvilket kommer ut på detsamma
— fordrar som villkor för sitt samtycke
ratifikation af det för Maria så förhatliga fördraget
i Edinburgh. Genom allt hvad hon i Frankrike
har hört om sitt hemland känner sig drottningen
stämd emot det. För fransmännen — aldrig
hågade att lära känna och utforska främmande
länder — var det nämligen ännu alltjämt samma
»Écosse la Saiwage», som för hundra år sedan
sändt dem deras första skotska Dauphine,
Margaret Stuart — Jacob I :s dotter, Ludvig XI :s
gemål — det hade, efter allt hvad de kunde
förstå, ej undergått ringaste förändring. I alla
fall icke till det bättre, eftersom det nu icke
blott var ett barbariskt land utan äfven ett
protestantiskt land. Maria Stuart grufvade sig för
infödingarnas omtalade brist på civilisation, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
