Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var om aftonen; och när solen nästa
morgon steg upp öfver hafvet och åter belyste
den smala strimma land, som ännu var synlig,
satte sig drottningen upp i sängen, som hon
låtit bädda åt sig på själfva däcket, och sträckte
sina armar ut mot Frankrikes kust:
»Adieu, France! Adieu, France!»
Detta är utan tvifvel melodramatiskt, och
dock har säkert ingen läst det utan att på ett
eller annat sätt känna sig rörd öfver den
uppriktiga sorg och ångest, som möter en i dessa
tårfulla ögon, i dessa framsträckta armar och
detta vemodigt snyftande: Farväl.
Omkring bädden stodo hennes »fyra Marior»,
hvilka som små hade vid hennes sida lämnat
Skottland, hennes morbröder Guise, hennes
broder, hennes vänner Brantöme och Chåtelard samt
»många franska och skotska adelsmän». Bland
dessa fanns en, som några mena, att hon redan
flyktigt fäst sig vid, andra, att hon knappt ännu
gifvit akt på: den unge James Hepburn, fjärde
jarl af Bothwell.
Det kan ej anses tillfälligt, att Maria Stuarts
saga oftast och med förkärlek blifvit sceniskt
framställd: uppträdena och tablåerna äro ju
på förhand arrangerade — diktaren behöfver,
så att säga, blott sträcka ut handen efter dem.
Så här. Grupperade rundtomkring de förnämsta
Dramatis Personae — Maria, James Stuart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
