Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf var främling i Edinburgh, såg således genast
tydligt, i hvem hon hade att söka sin farligaste
och mäktigaste motståndare. Så skarpsinnig var
hon troligen inte själf, ehuru hon, trots ganska
taktlösa utmaningar från Knox och hans
anhängare, ända från första dagen visade stor
hofsamhet mot sin tros fiender och tydligen (så
länge intet angående ett nytt katolskt giftermål
ännu var beslutadt!) ämnade låta kalvinisterna
sköta sig själfva och dyrka Gud efter sitt eget
hufvud — förutsatt att hon själf och hennes
trosförvanter erhölle samma rättighet. Men
drottningens protestantiska omgifning nöjde sig
ej med att blott likgiltigt och öfverlägset tolereras,
utan arbetade på att åvägabringa en närmare
förståelse mellan henne och John Knox. För
detta ändamål bragte Lord James till stånd ett
möte emellan dem. Försöket slog emellertid illa
ut: drottningen, som enligt sin vana börjat med
att söka »tjusa till» den nye Johannes Döparen,
förlorade humöret, när hon upptäckte hur
hopplöst ointaglig han var, och kunde inte öfvervinna
lusten att motsäga och reta honom. Han å sin
sida var naturligtvis så oförsonlig och hvasst
fanatiskt, som han vid detta tillfälle, öga mot öga
med ärkefienden, ansåg det för sin prästerliga
plikt att vara, och lade inte fingrarna emellan,
när det gällde att bevisa, hur djupt sjunken
»den romerska skökan» var. Det hela slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
