Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte in att bli ond på honom, eller att förändra sitt
sätt emot honom, hvilket troligen heller inte var
det ringaste annorlunda, än damerna vid
Katha-rinas hof tilläto sig. Att han emellanåt också
tog sig några friheter emot henne, brydde hon
sig icke om. Hon kände sig så oändligt
upphöjd öfver den lille fransmannen och visste ju
dessutom med sig, att allt detta — som Knox
säger — i det stora hela var »honest yneuch».
Men så en vacker dag gick det dock för
långt: Chåtelard, som drottningen i djupet af
sitt hjärta sannolikt, då han ju var beroende
af hennes vän d’Anville, ej ansåg stort bättre
än en tjänare, visade plötsligt att han fullständigt
missförstått hennes tanklösa vänlighet — han
visste icke längre sin plats, ville framtvinga ett
afgörande, fann sig icke längre i att vara en
menlös lekboll för hennes sentimentala nycker.
Så gick det till, att drottningens damer en mörk
vinterkväll, då hon ända till sent på aftonen
varit upptagen af statsgöromål och först vid
midnattstid kom in i sofrummet, till sin förfäran
funno den franske herrn under Hennes Majestäts
säng. Maria blef ond, förargad — och förlät
syndaren; men ett par aftnar efteråt, då den
unge mannen var säker på att drottningen var
allena, upprepade han attentatet och var så
närgången, till slut så desperat, att drottningen, som
nu för sent fick ögonen upp för sin egen dår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
