Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träder icke mera som Elisabeths rival eller
mot-stånderska — det är numera hvarken fråga om
att föra Englands vapen eller kalla sig Regina
Anglice — hela hennes diktan och traktan går
nu ut på att hos den nio år äldre »jungfruliga
drottningen» få intaga en dotters eller en systers
plats. Elisabeth snodde och vred sig, var ibland
affabel, visade ibland tämligen tydligt tänderna,
men på det hela var förhållandet — åtminstone
till det yttre — absolut bättre än det någonsin
förut varit. Men midt under de ömsesidiga
vän-skapsförsäkringar, som så ofta växlades mellan
London och Edinburgh, förstod Elisabeth att på
ett mycket effektivt sätt förhindra alla Marias
friare att komma till målet därigenom att hon —
klumpigt eller fint, allt som det kunde falla sig —
erbjöd sig själf i stället, och hur hon än
manövrerade, uppnådde hon alltid ofelbart sin afsikt:
att hoptrassla eller förstöra Marias chancer.
Nu skulle man trott, att Maria Stuart under
sina morbröders ledning och i kampen mot
Katharina genomgått en betydligt bättre
diplomatisk skola än Elisabeth kunnat göra på
Wood-stock eller Hatfield, men i den duell, som vid
Maria Tudors död begyntes mellan de båda
brittiska drottningarna och sedan utan afbrott
fortsattes i trettio år, var det dock drottningen
af Skottland, som gång på gång måste bita i
gräset. Ty icke blott var Elisabeth i behändig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
