Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne genom Holyroods källrar. Arthur Erskine
och en af drottningens egna Stuartar, Stuart af
Traquair, hade skaffat hästar och väntade på
dem i skuggan af muren. Tidigare på dagen hade
hon genom ett hemligt bud hört från Bothwell
och Huntly, att de redan ifrigt samlade trupper
samt hölio allt i beredskap för hennes flykt,
ifall hon kunde komma utanför portarna. Vägen
gick först till Seton, drottningens vanliga
hållplats, och därifrån, utan att hon unnade sig rast
eller ro, utan att hon ville höra talas om sitt
ömtåliga hälsotillstånd, red hon hela den
månljusa natten till Dunbar slott. Ännu en gång
var hon drottning af Skottland, ännu en gång
hade hon undgått »lorderna», ännu en gång
kunde hon med Bothwell och Huntly och Athol
vid sin sida — för att icke tala om Hans Nåde,
kung Henry Darnley — förklara Moray och hela
hans anhang för högförrädare och rebeller.
Men när James Stuart, Morton och de andra
vaknade på tisdagsmorgonen den 12: te mars
och funno sig öfverlistade och bedragna, tordes
de, när det kom till stycket, ej bjuda henne
spetsen. Hon hade redan många klaner bakom
sig och de vågade ej lita på krigslyckan, som
under hösten visat sig dem så föga bevågen.
Därför sände de genast ödmjukt drottningen bref
och bud, att de åter voro hennes trogna tjänare
och i allt underkastade sig hennes vilja. Och hon,
som väl för tillfället icke kände sig fysiskt stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
