Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgård i Joinville och skälmskt öfvermodigt
ratade den ene efter den andre af sina
kunglige och kejserlige friare.
Efter att det värsta är förbi och Darnleys
lik ändtligen sänkts i Riccios graf, tyckes
drottning Maria — liksom efter sin barnsäng i juli
och all den representation och humbug, som
åtföljde det stora fadderskapet i december — ha
dukat under för ett af dessa anfall af på en gång
trötthet och hänsynslöshet, hvilka så länge de
varade gjorde henne fullkomligt känslolös för
den yttre världen omkring henne. Hon k a n
icke mera, hon uthärdar helt enkelt icke
mera — hon vill ha frid, hon vill ännu en gång
veta, att hon lefver. Och med den nervösa
beslutsamhet, som alltid under stora kriser utmärker
henne, lämnar hon — för ögonblicket komplett
likgiltig för livad någon kan finna på att säga
om henne — dagen efter Darnleys begrafning
sin hufvudstad och begifver sig till Seton, sin
gode vän Lord Setons gods. Argyle och
Lethington — två af de sammansvurna — ledsagade
henne dit, och dagen efter följde henne Huntly
och Bothwell.
Här andas Maria Stuart ändtligen ut efter
de sista förfärliga veckor hon genomlefvat.
Och i feberaktigt begär att glömma allt det
rysliga hon måst vara med om, hänger hon sig
nästan med lidelse åt de mest våldsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
