Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade drottningen äfven beslutat sig för att
stadfästa och ordna den presbyterianska kyrkans
ställning. Hvar och en hade alltså fått sin del af
bytet, och nu fordrade Bothwell — efter att ha
blifvit formellt frikänd af sina ståndsbröder och
af Hennes Majestät öfverhopad med gåfvor, såsom
juveler, präktigt pälsverk, broderade mässkåpor,
ja till och med den döde Darnleys hästar och
kläder — sitt stora pris. Han fordrade af adeln
det drottningen själf redan för fjorton dagar sedan
(giftermålskontraktet i kassetten är dateradt den
5: te april) före processen och domen lofvat
honom: Maria Stuarts hand.
Samma afton, då alla dessa affärer blifvit
undangjorda och alla drottningens mutor till
rikets högst betrodda män blifvit utdelade —
den 19: de april alltså — inbjöd jarlen af
Both-vell de öfriga herrarna till en festlig aftonvard
i »Ainslies källare». Ty en Hepburn var, när det
gällde, en lika god och försiktig skotte som
någonsin en Stuart eller en Douglas, och denna
gången hade gränsjarlen, innan han företog sitt
lifs största vågstycke, beslutat att — både för
drottningens och sin egen skull — ha sina papper
i ordning. Vid Riccios mord hade ju de
sam-mansvurna med Darnley och Morton i spetsen
underskrifvit en »bond», som detta i Skottland
oundgängliga kvasijuridiska dokument kallades.
När det senare gällde att rödja kungen ur vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
