Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första breschen emellan dem, troget delat hennes
politiska förhoppningar och sträfvanden. Och
efter det hon förlorat sin medhjälpare Riccio och
samtidigt bördan af samlifvet med Darnley blir
henne för tung, vänder hon sig åter helt
naturligt till Lethington. Det är nu han, som tröstar
henne, lägger upp råd, finner utvägar: »Madam,
care ye not»... Sällan kunde hon länge undvara
sin sekreterare, och för hans skull icke allena
trotsade hon Bothwells vrede (såsom på
Dunbar) utan gick till och med i sin fruktan för
den mans lif, hon en gång räddat, så långt, att
hon för hans skull midt under sin hetaste kärleks
tid rent af hotade sin afgud: »om han krökte
ett hår på Lethingtons hufvud» — ropade hon en
gång i sin ångest till Bothwell — »så skulle det
kosta honom län och gods och lif». Därför var
det också — bland alla dem som i olyckans
stund förrådde och förnedrade henne — alltid
Lethington hon mest hatade och aldrig
någonsin förlät. Själf tyckes han också haft en
känsla af det oförlåtliga i sin hållning gentemot
den afsatta och fångna drottningen, ty då han
första gången efter förräderiet vid Carberry Hill
återsåg henne, var han (berättar Nau) »in such
shame and fear, that he never dared to lift his
eyes to her face, while he spoke with her». Men
ehuru Maria aldrig förlät honom — icke ens
när han i hennes saks tjänst fann döden — är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
