Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade. Och hvad Maria angick, så var hon, när
han vände sig till henne, precis lika omedgörlig
som sina bångstyrige lorder — »marvellous
stout», som hon alltid, när det kom till det
yttersta och nöden riktigt stod för dörren,
brukade vara. Hon visste hvad herrar jarlar och
baroner ville, lät hon hälsa. Det var hennes
man de ville åt, och hon önskade ingen försoning
eller öfverenskommelse med dem.
När Humes skara upptäckt, att de icke
längre kunde hoppas fånga Bothwell på
Borth-wick, och de skrikit sig hesa med hotelser och
okvädinsord mot drottningen, vände de
långsamt slottet ryggen och drogo åter mot
Edinburgh. Dit sände äfven Maria ett upprop, i
hvilket hon som en yttersta utväg — utan hopp
om att bli hörd — bad stadens borgare befria
sig från lorderna. Men ifall drottningen (såsom
hennes s. k. apologister alltid påstå) alltsedan
bortförandet till Dunbar och bröllopet alltjämt
handlat under tvång från Bothwells sida, hade
hon nu, då han flytt och hon åter var sin
egen herre, ett vtterst passande tillfälle att
undandraga sig hans makt och till sitt eget
bästa göra gemensam sak med sitt folk. Ingen
hade tadlat henne, om hon gjort det, och i
samma ögonblick hade vägen legat jämnad för
henne. Att få skilsmässa hade blott kostat henne
ett ord — det är ju tvifvelaktigt, om ens hon själf,
15. — Mailing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
