Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ha afgjort saken. Bakom sig hade de
den indignerade hufvudstaden och hela
Skottlands folk — klan efter klan hade villigt samlat
sig under den famösa hvita sidenfanan,
hämndens och vedergällningens heliga tecken. Allt
var i ordning: anförarna voro förtröstansfulla,
hären entusiastisk, och natten emellan lördagen
och söndagen, medan Maria och Bothwell för
sista gången på Seton House togo Lord Setons
gästfrihet i anspråk, »at two hours of the
mor-ning, their trumpet blew».
På höjderna vid Musselburgh utanför staden
lät Kirkcaldy of Grange, som af rebellerna blifvit
vald till öfverbefälhafvare, sin här taga ställning,
medan drottningens män gjorde halt på Carberry
Hill midtemot. En liten bäck, som flöt
tvärsigenom den mellanliggande dalen, skilde de båda
fientliga härarna åt. Det är i denna gruppering
något visst klassiskt enkelt, nästan
Shakespea-reskt, hvilket tilltalar fantasien och gör denna
viktiga akt i dramat så oändligt åskådlig. Öfverst
på backen håller drottningen själf till häst bland
sina män, »klädd i en röd sammetsmössa och
en röd kjol, som blott gick henne till anklarna».
Denna högst enkla dräkt var nämligen den
vanliga nationaldräkten för kvinnorna i och omkring
Edinburgh och den enda, som drottningen —
hvilken ju i manskläder lämnat Borthwick — kunde
få fatt i på Dunbar. Framför henne bäres Skott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
