Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du reser med nästa båt till Stockholm. Du
sammanträffar med två herrar, bankkamrer F. Monneij och
bankkorrespondent E. Bleistift. Båda herrarna äro
föreslagna till direktörsposten i nya banken. Du avgör. Om
rätt, blir du kamrer i banken. Om orätt, icke.
— Vem betalar resan? frågade Lack. Banken eller jag?
— Finns ingen bank. Du. Har du inte råd? Va?
Då flög den ilskna Lacksjälen sen århundraden och
Karl Xll-expedition till Finland och saltdragning från
Spanien och toddyflykt till stortoppen och allt möjligt
i vädret, och Ferdinand svarte kvickt som ett äkta
Norr-landsskott:
— Råd! Skulle tro det!
— Jag med! Ajö!
Vid denna tid stodo Vivlansaktierna i 500 kronor
styck. J. E. visste det. Lack också. Men det var inte J. E.,
som betalte resan av dem! Det var Lack, som betalte den.
Av sitt arv. Det var hela Ferdinand Lack i det.
Ty vad tänkte han? Jo:
— Gubben vill honorera hedersskulden till gubben far
och mig genom att ge mig en av de finaste platserna i stån
och låta mig visa vad jag duger till.
Så for han. Kom tillbaka. Företrädde för J. E., som
skar honom tvärs genom hans barnasjäl med svarta
ögon-knivarna och sade:
— Nåå?
— Monneij.
— Varför?
— Arg och tyst.
— Och den andre?
— Jude, pratsam, utlovade familjen Perssons
affärshemligheter mot 50 procents högre lön än Monneij.
— Du svarte?
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
