Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dom kan vi förut.
— Du är kamrer. God morgon!
VII
Så blev Ferdinand Lack kamrer i öbacka Enskilda Bank.
Dess förste. Men hur blev han "patron"? Det var så
enkelt som aldrig det. Stån hade ju fullnat till, dvs. inte
fyllnat till (fast det hade den också!) utan blivit full av
butiker och handlande under unge Ferdinands uppväxtår,
och handelsmännen, ju fler de blevo, stodo i
butiksdörrarna som kommersiella artister, vinkande och lockande,
arglistigt vädrande och viftande med himmelska
sidentyger och nymodiga gummigaloscher och stärkkragar eller
Bremercigarrer och norsk karv eller med Pragerskinkor
och hummerburkar, kort sagt, med allt, som lyfte
kroppen och bländade själen, och det hjälpte inte ett skvatt,
att prästerna domderade i stadens domkyrka och
landsbygdens bondkyrkor mot tidens ondska, alla människors
själar började se ut på insidan som butiksfönster och deras
drömmar om natten som affärskontrakt, och mamsell
Hilda Styf, som förestod unge Ferdinands barndomshem,
drömde som alla andra och visste sin plikt mot ett av
stadens förmögnaste hus, hon köpte, och hon köpte, och
hon köpte, och unge Ferdinand var med.
Hans fingertoppar, hans näsborrar, hans gom och hans
ögon blevo de fyra hörnpelare, på vilka hans själ
byggdes upp; och innan han tagit studenten, kände han alla
handelsbutiker i stån, deras diskar, deras hyllor och fack,
deras magasin och källare, ja, storleken av deras råttor
och de olika färgerna på deras feta kattors ögon,
fosforescerande i magasinsmörkret, och dessutom alla bond-
zo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
