Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små butiker, mörka som källare, med en sillkagge, en
såpkagge och en låda bitsocker och två rullar kalikå och
en möglig ost och en förtorkad medvurst; små
inackorderingsrum med en utdragssoffa, en kommod, en
trasmatta och en grön kakelugn, lutande som tornet i Pisa
och med bara järnluckor, ty mässingsluckorna hade juden
Hillel köpt för en styver; och ... ja, det var hela stån!
Utom Twieselmänner och Kleinmichlar! De hade suttit
över sina skrivbord i alla dessa år och bara räknat
korvören. Och nu köpte de upp för dessa samlade korvören
de igenslagna sågverken och deras skogar och lade dem
till vad de hade förut. Och sade inte ett ord, viskade bara
om kvällen i kudden, tyst, tyst, tyst, så inte ens Gud
hörde det, ty han var fullt upptagen av att betrakta sin
stackars sonson, patron Lack, nej, det var bara deras
fadder Mammon, som hörde det, och han log och
gnuggade händer nere i Helvetet:
— Spara! Spara! Spara!
Men patron Lack, som bott i stån i snart 300 år och
sett alla sina supplikanter sen barndomen och kunde deras
historia och deras strömmingstunnor och råttor och
pelargonior och felande kakelugnsluckor på sina fem fingrar,
han sköt upp glasögonen i pannan, lade från sig
cigarren och skrek som vanligt:
— Tja! Ni är ena fördömda fårskallar, hela
uppsättningen, men! Det blir bättre tider. Det blir bättre tider.
Skriv ett kvitto! Jag ska betala omsättningen på växlarna
era! Och sen, när tiderna ljusna, får ni sköta er själva!
För jag kan inte sköta hela stån! För hundra helsike!
— Och Gud hjälpe, och Gud signe, och Gud...
— Håll mun! skrek patron Lack. Och blanda inte in
Vår Herre i det här! Han har nog mycket att stå i ändå!
— Bä! gapade alla, från Norrstan till Södra Tullen
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
