Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom Hillel, ty hans gud var alldeles för fin att nämnas
inför gojim. Han nöjde sig med att viska:
— Micke klok, micke klok, patron! Micke klok! Det
plir firti prozent avans! Det plir ...
— Håll mun, Hillel! Djäkla konkursjude! skrek patron
Lack. Det blir inga förti procent! För det tar ingen
kristen!
Hillel slog ut båda händerna, lyfte axlarna beklagande
och log bittert som Job.
Och så kom uppmarschen för patron Lack.
Den stora, allvarliga.
X
Ty mitt i allt detta hade något hänt uppe i stora
gulhuset högst på kullen ovan stån. Först och främst
började där nu bli gata med hus och trädgårdar och
vattenbrunnar och potatisland, och på patron Lacks gård
blommade redan en hägg mittpå gården, så vit och doftande
som Mia Mandelin, då hon stod brud i nedre våningen,
där kassör Smitthenner alltjämt bodde med sin lilla
runda, glada fru, som var en av patron Lacks gamla
flammor. Han hade en bror, som sålde fotogen och var
konsul och promenerade varje dag en
middagspromenad på gatorna nere i stån med dispaschör Unéus, och
alla voro de studentkamrater, och nu var det gamla
öbacka borta. Johan Emmanuel Nickel var död. Sammel
Edin var död och låg på rygg i sitt fina mausoleum uppe
på Nya kyrkogården. Pelle Unéus var drätselkammarens
ordförande, patron Lack satt i stadsfullmäktige. Och nu
var det dessa studentkamrater och deras vänner, som
regerade stån, så de hade redan börjat bli flintskalliga
och grå som harpaltar vid öronen, och deras barn gingo
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
