Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
las inte skuld. Det kan en bonde begripa. Det kallas
plikt!
— Var ska hon vigas, då?
— Vigas? I kyrkan, förstås! Hon är ju religiös, för
sjuhundra hälsingland, det vet du ju. Och kyrkoherden
ska komma och viga, skriver hon ju, och så middag på
S:t Jonæorden sen. Det är klart, då svärfadern är tysk.
— Jaså! sade då fru Lack och reste sig. Ja, då vill jag
bara säga, att jag ska ha en ny klänning. Annars går inte
jag på bröllopet.
— Ny... !
— Jag förmodar, du är en gentleman! Min far skulle
aldrig tänkt på att...
— Morjens, svärfar! skrek patron, fick på sig röck,
hatt och galoscher och försvann som ett skott ut på
stån.
Och då var det det hände. Han sprang raka vägen till
Godin.
— Joo, då! sade denne. Hur mycket?
— Tusen!
— Var så god! sade gubben och sträckte fram en
långschal, och med den gick eller rättare sprang patron Lack
ut på stån, alldeles som fordom, ty han visste, att nu
måste fru Lack ha ett klänningstyg, annars blev det
vidbränd sockerkaka och skandal på bröllopet, ty han hade
lärt sig, att engelska imperiet knäcker ingen patron, hur
mycket dynamit den än må hålla. Så han sprang raka
vägen till sin gamla sidenfurnissör, stans störste
galanterihandlare, och denne gamle magre, ogifte, gråskäggige
herre i pincené i butiken, som luktade det dyrbaraste,
mest parfymerade sidendamm från Orienten, sträckte ut
sina långa armar över disken som en salig fågelskrämma
och ropade ur sitt översvallande hjärta, ty nu såg han
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
