Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen gå upp igen, och han hade fått 90 procents
utdelning i konkursen, och det hade täckt både vinst och
ränteförlust.
— Nej, men Lack! Gamla Ferdinand! Välkommen!
Välkommen! Va vill du ha?
Då flög patron Lacks obotliga skämtlynne på honom.
— Kredit! skrek han.
— Så mycket du vill! sade galanteristen med famnen
öppen som mot ett guldregn från himlen.
Och så var det skett.
Det blev sidentyg till ny klänning åt fru Lack, och det
blev sidentyg till kappfoder, och det blev underkläder,
och det blev engelska strumpor, och det blev skinnmuff,
och det blev, ja, det blev gamla tider, på nytt:
— Skicka hem! skrek patron Lack. Och räkningen till
mig på kontoret!
Men det räckte inte med detta. I alla butiker stodo
handlandena omigen och skeno som solar, och patron
Lack gjorde sitt livs lyckligaste Eriksgata, och den
aftonen såg Lackska våningen ut som ett varumagasin av
paket. Det var klädtyger och skor och galoscher och
paraplyer, och det var strösocker och bitsocker och
bröstsocker, och konserver och mattor och stearinljuspaket,
och en ny bordslampa och Gud vet allt.
Och fru Lack sken som en kungakrona och slog ihop
händerna och sade:
— Nej men! Är du rik igen? Eller vad?
— Det är jag! skrek patron Lack. För det är var enda
katt, som har kredit. I detta land!
— Och det har du?
— Ja, det har jag. Så nu börjar livet på nytt!
Och det gjorde det, och inte nog med det, utan det
fortsatte på samma sätt, endast med ständigt ökad steg-
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
