Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var, vad gamla öbacka sade, och det sade man
till patron Lack själv.
— Det kan allt hända, det, go vänner! skrek han. För
än är inte dansen slut. Det kan ni ge er sjuhundra
hälsing-land på. Om ni känner mej!
Och så var det bara hundra steg till gubben Godin nere
i Kyrkbacksgränd. Men det var ingen, som tänkte på den
sidan av saken. Då!
VI
Lite annorlunda blev det, då Jeannette gifte sig, ty då var
det redan full fart uppåt. Fast drömmen om stormakten
hade inte visat sig så vidare hållbar. Den stora
kolonialfirman Liebicks, Zollicorn & Co. hade nämligen ganska
snart måst inställa sina betalningar, av det enkla skälet
att Herr Wolfgang Liebicks var för hederlig och Herr
Ernst Zollicorn motsatsen.
Det var ingalunda patron Lack emot. Han hade aldrig
kunnat med Herr Zollicorn, och nu var det partiet slut.
Det fanns en gammal skeppare i öbacka, som hette
Monius. Denne hade på sin tid blivit verkställande
direktör i det bolag som övertog gamle Sammel Edins
fartygsflotta, och på det hade han förtjänat en förmögenhet,
medan patron Lack på samma affär hade förlorat sin.
Men inte nog med det. Han hade ingalunda varit nöjd
med att bara tjäna en förmögenhet. Han hade dessutom
velat komma sig upp i samhället och in i de gamla
stadssläkterna, och redan år 1877 hade han av kungen i nedre
Ådalen, den myndige Olof Lomark på Åbord, som varit
störste delägaren i Sammel Edins skutor, blivit tillrådd
att söka ingifte hos patron Lack, den då uppåtgående
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
