Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kommer aldrig att bo här i stån, om jag inte
bor på egen grund. Mina förfäder liksom dina ha i alla
tider suttit på egen gård, och jag förlorade min, för att
jag hjälpte stadsborna till förtjänst, då Sammel dog.
Patron Lack visste, vad han sade den dagen.
— Sammel, ja! skrek borgmästar Nickel. Storskojarn
där! Storskojarn där! Storskojarn där! Det är sant, det!
Som du säj, Ferdinand. Han tog livet av pappa, han!
Och dig hadde’n omkull.
Så slog han i sin tur patron Lack på axeln och sade:
— Du ska få en tomt på Rotudden, Ferdinand! Du
vet, ja rå om Rotudden, jag. Men, sidu, du ska betala!
För, sidu, det är Guds vilja, att vi ska göre rätt för oss!
Men du ska få’n för tusen riksdaler. Och strand och
granskog, sidu, finesta tomten på hele Rotudden. Och så
skriv vi kontrakt då, gosse, mesamma, för tryckeri.
Det skedde ögonblickligen, ty både borgmästar Nickel
och patron Lack voro rappa expeditionskarlar, och ett
halvt år senare presiderade borgmästarn på Judith Lacks
bröllop med konsul Nathanael Liebicks på S:t
Jonæ-orden, i kommendörskors och allting, och ute på
Rotudden byggde patron Lack en villa på den tomt, han
köpt av borgmästarn, och pengar hade han lånat av en
bonde utom stån, som han kände sen sin banktid och som
fallit för löftet, att han för all framtid skulle få
leverera ved till patron Lack och till alla hans vänner på
Rotudden.
VIII
Så nu låg världen öppen igen för patron Lack, och det
vill jag lova, att det märktes också, det kan herrskapet
skriva upp. Visserligen stod han nu på tröskeln till sitt
io 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
