Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livs sjunde decennium, men det var lögn att se. Det är
sant, att hans forna yviga, blåsvarta peruk hade
försvunnit från hjässan, men där hade han nu varit kal i
snart tjugu år. Nu sken denna hjässa i stället som en
segrares solbelysta silverhjälm. Och runt den glänste
alltjämt en krona av blåsvart hår, knappt med ett vitt strå,
och fast mustascherna och det spetsiga pipskägget voro
lite gråsprängda, hade de svarta ögonen bakom glasen
alltjämt samma guldeld som i ungdomens vår, och benen
voro precis samma lärkvingar som då. Urverket var,
kort sagt, så fint som på skapelsens dag, och det tickade
också från morgon till kväll med en fart, som kom
omgivningen att hålla för öronen, blunda och stundom —
Gud förlåte människorna deras tröghet! — att sucka. Ty
det är inte alltid så roligt att vara i centrum av en
permanent cyklon. Ja, det var patron Lack på tröskeln till
sin ålderdom!
Och när han nu besegrat sin barndomsvän, borgmästar
Nickel, och fått denne bakom ryggen, något han aldrig
haft förut, då satte han minsann också i gång som aldrig
förr, och nu hade han hela vanan i stort uppifrån
industrien i älven. Så det dröjde inte många dagar, förrän
hela gamla tryckeriet, sätteriet, redaktions- och
kontorslokalerna på "öbacka Allehanda" blevo ett enda
dammmoln i högan sky. Fönster höggos upp, väggar revos ner,
trappor byggdes om, kakelugnar åkte ut genom fönstren,
hela gamla tomten blev full av tegelhögar,
murbrukstunnor, brädupplag, hantverkare sjöngo och visslade,
och överallt i rök och damm, en fredens Karl XII, flög
patron Lacks lilla blixtsnabba figur, och när de äldre
stadsborna, som sett det stora, mörka, dystra huset under
de tunga lönnkronorna oförändrat genom år och
decennier, endast med fönsterrutorna alltmer dammiga, nu
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
