Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Detta är skandal! skrek den hetlevrade Justus.
— Nej, sade Tomas, som redan sett lite av livet. Jag
tror, att det är ganska vanligt. Men det var intressant att
få veta, att det är jag, som betalat halvsystrarnas bröllop.
Så fin visste jag inte, att jag var. God natt!
XIII
Den andra etappen av patron Lacks väg till sitt ödes
fullkomnande innebar hans sista, tyvärr vanmäktiga
försök att hålla hus och hem flytande över kredithavets
stormvågor. Och däri var det, som hans måg, konsul
Lie-bicks, hjälpte honom.
När han uppe i Luleå fått patron Lacks brev, som
var ett nödrop, ett sista rop på hjälp, hade han haft ett
långt samtal med fru Judith.
— Vi måste hjälpa stackars pappa, Nahum lilla! sade
hon. Wåffes kan ingenting, just nu, och stackars
Jean-nette är ju alldeles ur leken.
Konsul Liebicks, kallad Nahum i släkten, var en lång,
mager hedersman, med kält huvud, stor näsa, små
mustascher, höga tänder och ett hjärtligt sätt att skratta.
— Naturligtvis, lilla Judith, ska vi hjälpa pappa! sade
han. Ser du, hela felet med honom är, att han är för
verksam. Han måste ha verksamhet, så att han glömmer
sina bekymmer. Jag har redan länge tänkt öppna ett
filialkontor nere i öbacka, och pappa känner ju hela
landskapet från sina olika verksamheter. Han är ju som
klippt och skuren, sidu, att introducera firman hos alla
handlande. . .
9 Nordström
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
